Jag hade en gång en vän som inte var min vän på riktigt... Hon krossade mig gång på gång och jag bara stod och tog emot. Hon levde sitt liv och jag följde med. En dag när jag hade blivit tillräckligt stark tog jag mod till mig och sa ifrån, jag lovade dessutom mig själv att aldrig tillåta det igen. Man kan ju tycka att man var ung och dum när man var 14-15 och att det kanske var ett beteende man hade då. Men vad gör man när man hittar någon man tror man kan lita på som bara sviker och sviker. Då står man där igen på exakt samma ställe och tar skit igen. Mår du dåligt mår jag dåligt. Är du på dåligt humör, jaha då får jag väl acceptera att du snäser åt mig och svarar otrevligt. Eller ska det verkligen vara så när man är vänner att en ger och den andra bara tar? Jag vet inte men det känns iaf inte rätt. Nu får det vara slut på det här.
En gång för alla!
1 kommentar:
helt rätt emma! man ska omge sig med människor som man älskar och som älskar en tillbaka. personer som behandlar dig som du förkännar!
Skicka en kommentar